Från min korta vistelse i Rom

Den här vackra katten är Romare. Han bor i den kattstad som Roms styrande har skapat i ett kvarter där utgrävningar har ägt rum, men som nu verkar vara avstannade. Han satt där i solen ensam på sin lilla avsats, men långt ifrån ensam i övrigt. Han hade alla oss turister och romare som tittade på honom några meter ifrån. Och sen hade han alla sina kattkompisar som gick, hoppade, låg och solade, jagade mat, eller bara strosade omkring bland ruinerna av ett mycket gammalt Rom. Det var så fascinerande att se dem där. Och att de stannar där är ändå mer märkligt. Man ville bara ta i honom och alla de andra vackra katterna som var i närheten, men onåbara.

Ja, så kan man också ordna det för sina medborgare, människor som katter. Apropå människor så fanns det en kvinna ca 100 meter från vårt hotell, som var ett kloster, och hon var vad vi här kallar uteliggare. Hon bodde under två filtar på en trädgårdsstol och hade en barnvagn bredvid sig med sina tillhörigheter. Stundtals satt hon där helt öppet även pratade med förbipasserande eller bekanta. Men för det mesta när jag passerade var hon täckt med filtarna och helt osynlig. Nunnorna på vårt kloster brukade gå ner till henne med mat som blivit över vid våra måltider, så hon fick ju en del lagad mat på det sättet. Jag såg andra hemlösa också på andra platser i Rom men denna kvinna grep tag i mig själsligen för hon "bodde" verkligen där på trottoaren hela tiden. Jag är väldigt glad för vårt sociala system i Sverige, även om det inte alltid fungerar som vi önskar.

Så här fantastiskt vackert var det vid Hjälmarssund en söndag när vi åkte hem från stugan. Nu ligger isen tjock där.

Jag får sån lust att måla med mina akvarellfärger när jag ser nåt vackert. Önskar bara att det skulle bli som jag vill, men det händer alltför sällan.

Men jag är glad att vi fick en vit jul i alla fall.

Nu har vårt VALÅR börjat. Måtte det bli som jag önskar.....

Javisst finns det fler lösningar men.....