måndag 23 februari 2009

min osynliga skara därute...

jag har svårt att få detta att fungera. Några av er säger att ni inte kommer in på de anvisningar jag ger, som jag själv kommer in på. Förstår inte varför och håller nu på att luska reda på orsak och verkan så att säga. Hav tålamod snälla ni!!!
mystra

söndag 22 februari 2009

Det här är inte så lätt...

som alla påstår. Men har man hållt på ett tag kanske det sitter i ryggmärgen. Jag har tipsat vänner och bekanta om att jag har två bloggar nu och jag undrar om jag gett dem fel ingångsadress för det går inte att lämna kommentarer. Om någon vänlig själ därute vet vd jag gör för fel så hjälp mig gärna, genom att tala om hur de ska kunna komma in till min blogg.



Annars har jag väl inte så mycket att säga idag, mer än att önska er alla en bra arbetsvecka med lagom mycket slit. Själv är jag ledig så det känns rätt lagom för mig. Ha det bra tills vi hörs igen.

Och tack på förhand för ev. tips.

Mystra

måndag 16 februari 2009

Äntligen hittade jag hit igen. Alla barn i början .....

Hej alla glada människor därute..



Jag hoppas nu att någon ska upptäcka att jag finns här och bara längtar efter kontakt. Det skulle vara roligt att få ett gensvar från NÅGON!!!



Min uppfattning om bloggar har inte varit positiv, men är nu ändrad. Alltså jag kan acceptera detta fenomen om man är snälla mot varandra och inte talar illa om andra. Men mitt problem har ju varit att de flesta bloggar har varit såna och då tröttnar jag på att läsa vidare i dem.



Är jag ensam om att tycka så här.


Min generation blev uppfostrade att uppföra sig ordentligt och vara omgivningen till lags. Det där sista har jag lagt av med för många år sen, men jag försöker nog fortfarande att uppföra mig ordentligt. Vi fick ju faktiskt stort A i uppförande och ordning när jag gick i skolan.


Ordning är jag inte säker på vad dom menade. Kanske att vi hade städat i bänkarna. För det kontrollerades ju varje lördag innan vi gick hem. Jaa, tänka sig vilka tider det har funnits vá.




Men just det där att vara snälla mot varandra tycker jag fortfarande är viktigt.


Och hur ska dagens barn och unga kunna lära sig det när det är ganska många som inte har en snäll omgivning runt omkring sig. Jag vill ju gärna tro att de allra flesta trots allt har ett snällt hem om ni förstår vad jag menar. Lugn och ro och kärleksfull gemenskap med föräldrar och släktingar. men de som inte har det och kanske ser eller ännu värre drabbas av mobbing i skolan hur ska de veta hur en snäll medmänniska beter sig.


På TV visas program med utslagningseffekt som ger deltagarna stor sorg. Man lär också ut rena rama elakheter och finesser hur man djävlas med andra. Jag tycker det är förfärligt.


Jo, vi hade mobbing i skolan på min tid också. Men de vuxna tog tag i det omgående. Och om man inte vågade säga något i skolan så skyddade man sig på egna villkor. Jag blev mobbad i skolan för att jag var längst i klassen. Men för att få vara ifred på hemväg från skolan gick jag till biblioteket först tills alla andra hade gått hem. Det var positivt på många sätt. Jag lärde mig att älska böckernas värld och jag fick gå ifred hem senare på dagen.




Det vore roligt att höra hur andra uppfattar mina tankar om det råa samhälle vi har idag och hur ni tror det påverkar våra barn och unga i deras liv.