Happy är en lika vacker beigerandig katt som bor i Hässelby, och hon har det mycket bra där, i sitt hem med husse och matte och en liten dvärgspets-kompis, som hon tydligen bestämmer lite över. Kanske i kraft av sin ålder, tio år, och han är bara tre år.
Vad som är värre i Happy´s liv är att det kommit en liten son in i familjen för femton månader sen.
Och det gillar inte Happy.
Så varje stund han är vaken, kryper Happy in under sin gedigna fåtölj, och ligger där tills han somnar nästa gång. Lustigt kan man tycka.
Men... hennes val.
Min förra katt "Tjejen" var likadan. Hon gillade inte när Jack Russel-tiken Frida kom på besök.
Var vi på landet sprang hon upp i skogen varje morgon efter sin frukost, och kom hem på kvällen igen, men först efter att Frida krypit in i Gäststugan för natten med sin matte.
Varje dag detta hände så tyckte jag så synd om henne.
Marie som kan tala med hundar och katter, kom på min begäran och pratade med mina två katter. Jaja, jag vet vad ni tänker. Men det går inte att bara stryka ett sträck över det Marie sa, som ingen mer än vi i familjen vet har hänt katterna i deras liv. Men hon sa, att de berättade de mest häpnadsväckande saker som faktiskt var sant. Bland annat att Tjejen tyckte inte det var synd om henne. Hon tyckte bara att det var skönt att vara uppe i skogen, när den där livliga svansviftande hundrackan var på hennes tomt. Hon tyckte att Frida var så snabb och livlig att hon inte visste var hon hade henne. OCH eftersom Frida inte ville annat än leka med alla katter hon såg så kan jag förstå Tjejens frustration och därmed följande skogspromenader.
Så nu är jag så i valet och kvalet. Jag vill så gärna ta över Happy och ge henne all den kärlek och samvaro vi kan ge henne eftersom jag saknar mina katter så mycket. Men hon verkar så lycklig och kelig och go där hon gick runt, när lillkillen i familjen hade somnat, så det känns svårt att flytta på henne. Kommer hon att förstå en sån flytt.
Ja, kanske om matte pratar med henne lite i smyg, och förklarar att hon gör det för hennes eget bästa.
Det är helt klart att hon är mycket älskad, och att familjen vill att hon ska få bo så, att hon kan komma fram hela dagen, om hon vill det. Men katter kan ju sova ända upp till 23 timmar per dygn, så vem vet hur mycket hon vill komma fram. Och hon blir ju också äldre och stillsammare.
Men hon är helt underbar, den vackra Happy, som verkligen utstrålar happyness över hela sitt väsen.
Hade hon inte trivs med sitt liv så hade hon säkert rymt för länge sen. Det är ju så katter gör.
Jag funderar ett par dagar och sen ringer jag till matte i Hässelby.
mystra
