Nytt år igen....

Så här såg det ut från fönstret för några dagar sen.

Nu är nästan all snö borta men tyvärr mycket isigt kvar.

 Svårt att gå ut när man inte är så bra på att gå längre.

Men det är så ljust och vackert med snön. Jag har i hela mitt liv älskat höst och vinter mest.  

Visst är det underbart med sommaren när man inte behöver ta på ytterkläder för att gå ut.

Men jag tycker om bylsiga jackor med huva och halsdukar och härliga dunvantar.

Och jag vill inte ha varmare än 18-20 +grader på sommaren som mest.

Då är det skönt med sommaren.

 

Ja, nu har vi fått ett nytt år igen 2013.

och naturligvis undrar man hur det ska bli.

 

Jag kommer inte att anstränga mig lika mycket

för sammanhållningen mellan generationerna, 

som rör barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

De nya generationerna tycker inte det riktiga mötet är viktigt.

Dom tycker jag är jobbig och gammalmodig som vill hålla ihop våra band.

Jag blir ledsen när mina tre barn inte känner behov av att träffa varandra som vuxna.

Och deras barn lär inte känna varann inför sina vuxenliv. 

 

Det är sociala medier som gäller.

 

Visst är det roligt med Face book och Bloggar

men det kan inte ersätta verkliga möten mellan människor

som vi lär känna varandra på.

Och det är då barnen lär sig hur man umgås med nya bekantskaper

och hur man uppför sig i ovana möten, när de ser olika personer och åldrar umgås.

 

Jag tycker ju som äldst i min familj/släkt att det är viktigt att vi håller ihop familjebanden,

så att de barn som växer upp nu vet vilka kusiner och vuxna släktingar de har

och helst också kan känna igen dem.

 

Jag vill så gärna finnas i mina efterkommandes minne

 när jag är borta för alltid rent fysiskt.

Inte för min egen skull,

utan för att de ska känna att de har familjeband bakåt som brytt sig om dem.

Och som de har likheter med och ärvda anlag av.

Min nuvarande 10-åring har i alla fall sagt att

"han kommer att minnas sin farmor och bli glad" när han blir stor.

Det gör mig glad.

Jag menar inte att vi alla ska springa benen av oss hos varann,

men nån gång om året kunde vi väl träffas.

 

Därför är det viktigt med bröllop, barndop och jämna födelsedagar att fira och träffas.

Blir detta KATTBLOGGEN

Nej det ska det väl inte, men nu när jag såg bilden på Mio så vill jag säga att vi var och hälsade på HAPPY igår.

Happy är en lika vacker beigerandig katt som bor i Hässelby, och hon har det mycket bra där, i sitt hem med husse och matte och en liten dvärgspets-kompis, som hon tydligen bestämmer lite över. Kanske i kraft av sin ålder, tio år, och han är bara tre år.

Vad som är värre i Happy´s liv är att det kommit en liten son in i familjen för femton månader sen.
Och det gillar inte Happy.
Så varje stund han är vaken, kryper Happy in under sin gedigna fåtölj, och ligger där tills han somnar nästa gång. Lustigt kan man tycka.
Men... hennes val.

Min förra katt "Tjejen" var likadan. Hon gillade inte när Jack Russel-tiken Frida kom på besök.
Var vi på landet sprang hon upp i skogen varje morgon efter sin frukost, och kom hem på kvällen igen, men först efter att Frida krypit in i Gäststugan för natten med sin matte.
Varje dag detta hände så tyckte jag så synd om henne.

Men återigen ett val hon gjorde ...  "Tjejen" på promenad med matte


Marie som kan tala med hundar och katter, kom på min begäran och pratade med mina två katter. Jaja, jag vet vad ni tänker. Men det går inte att bara stryka ett sträck över det Marie sa, som ingen mer än vi i familjen vet har hänt katterna i deras liv. Men hon sa, att de berättade de mest häpnadsväckande saker som faktiskt var sant. Bland annat att Tjejen tyckte inte det var synd om henne. Hon tyckte bara att det var skönt att vara uppe i skogen, när den där livliga svansviftande hundrackan var på hennes tomt. Hon tyckte att Frida var så snabb och livlig att hon inte visste var hon hade henne. OCH eftersom Frida inte ville annat än leka med alla katter hon såg så kan jag förstå Tjejens frustration och därmed följande skogspromenader.

Så nu är jag så i valet och kvalet. Jag vill så gärna ta över Happy och ge henne all den kärlek och samvaro vi kan ge henne eftersom jag saknar mina katter så mycket. Men hon verkar så lycklig och kelig och go där hon gick runt, när lillkillen i familjen hade somnat, så det känns svårt att flytta på henne. Kommer hon att förstå en sån flytt.

Ja, kanske om matte pratar med henne lite i smyg, och förklarar att hon gör det för hennes eget bästa.
Det är helt klart att hon är mycket älskad, och att familjen vill att hon ska få bo så, att hon kan komma fram hela dagen, om hon vill det. Men katter kan ju sova ända upp till 23 timmar per dygn, så vem vet hur mycket hon vill komma fram. Och hon blir ju också äldre och stillsammare.
Men hon är helt underbar, den vackra Happy, som verkligen utstrålar happyness över hela sitt väsen.
Hade hon inte trivs med sitt liv så hade hon säkert rymt för länge sen. Det är ju så katter gör.
Jag funderar ett par dagar och sen ringer jag till matte i Hässelby.


                                                                                                                 mystra

Stor sorg och bedrövelse

för nu är den ljuva Mr Mio borta ur vår tideräkning. Han fyllde 19 år den 21 feb i år och var en helt underbar liten kattherre. Han visade sin stora tillgivenhet på så många sätt, som jag berättat om tidigare, bl a genom att lägga sig hos mig när jag var ledsen och nere eller bara sjuk.

Hans personlighet var stor och hans nyfikenhet på livet och allt som fanns runt nästa hörn lika stor. Han var ingen jägare så både småfåglar och möss fick vara ifred. Men han satt gärna på gräsmattan och iakttog dem. Precis som om han sa till dem att "du kan vara lugn, för jag är redan mätt". Det känns svårt att ta beslutet att avliva ett kärt husdjur som man haft så länge, men han hade svårt att gå för reumatism och andra skador i sin ben. Och när han ramlat ner för trappan i torpet ett par gånger, men ändå ville sova där uppe, blev det lite för otäckt. Han slutade också att äta och dricka sista veckan. Nu vilar han under en vacker ros Sympati och en Kaprifol bredvid sin tidigare kattflicka Tjejen precis som han bett oss om. Nu hoppas vi att ros och kaprifol tar sig bra och blommar rikligt i sommar.

Till alla er som har katt eller hund, njut av deras närvaro och försök att lyssna till dem. Det går att upprätta en sådan samhörighet. Jag lovar. Öppna upp ert inre så hör ni dem. Glada hälsningar till er alla

mystra

tyvärr måste jag erkänna att han hade rätt...

i att vi inte ska flytta. Inte just nu i alla fall. Ibland vill jag flytta ner till stugan i Sörmland och bara bli landsortsbo på heltid. Men född och uppväxt i stan och arbetat i stan i hela mitt liv så är det mycket storstadsjänta kvar i mig, så jag tror inte att jag skulle trivas i längden. I alla fall inte i ett torp på 32 kvm hur gulligt det än är. Men sommartid går det alldeles utmärkt att vara där långa tider av sommarhalvåret.

Men om jag fick ett lite större hus och det låg så nära stan (sthlm) så maken kunde pendla varje dag då skulle jag slå till direkt. Då fanns det nåt att göra i ett lantligare hem om dagarna. Och tänk om man kunde ha små vackra hönor och en (1) tupp som gick där och kaxa bland alla sina fina flickor. Det vore kul. Jaa, kanske till och med ett litet Lambi på gräsmattan så slapp vi gå runt med klipparen så mycket. Det går väl an att drömma. Jag kan ju inte ens skaffa mig hund för jag kan inte gå ut med den regelbundet. Men man kanske kan lära den att gå på toaletten????? Eller åtminstone på en låda som min gamla katt gör. Här får ni en bild på honom, och han fyllde 19 år den 21 februari.

Den översta vackra katt-gentlemannen är romare och bor i "kattstaden" i Rom. Ett helt kvarter utgrävt antikt Rom som de har lämnat öppet för att katterna ska ha någonstans att bo och leva. Och nog fanns det katter där. Många, många, vackra och mindre vackra men roliga, härliga, självständiga katter som får mat av både kommunen och välvilliga kattälskare vad jag förstod den timmen jag bara stod där och glodde på dessa älskade djur. Men min Mio är nog den vackraste av dem alla ändå. Och han vet om det. Får höra det varje dag, flera gångr om dagen. Och då spinner han så härligt och bjuder på det för att göra mig glad. (hihi)

Må gott och ha det skönt,

mystra

är på ett uruselt humör...

när jag inte kan få min äkta hälft att fatta att vi bör byta vår trånga tvåa, som jag ville att vi skulle ta av olika praktiska skäl p g a mitt handikapp, men som jag nu gärna byter mot en trevlig trea med 26kvm mer boyta och lika handikappvänlig. Fler garderober, 2 klädkammare, större kök, större vardagsrum, större sovrum, och en massa kul i huset som t ex restaurang med mat för 45.- och frissa, bibliotek, kiropraktor, motionsrum med bastu, datarum, konstrum, sy- och vävrum och mycket mera. Jag kan inte få in i mitt huvud att man kan vara så tjurig så man inte ens kan gå och titta. Det enda minus är en mindre balkong. Och naturligtvis lite mer i hyra 500.-/mån, men fortfarande inom budget. Stora promenad- och parkytor runt omkring. Nära till centrum. Jag är så fruktansvärt trött på detta ständiga motstånd till förnyelse. Hur orkar man bara vara så tjurig. Har god lust att svära åt alltihop. Förb- karlar.

Länge sen sist nu ....

Det har till och med blivit ett nytt år...2011

Det är alltid spännande med nyår och allt som ska dras igång då... tror man.... men det är ju sällan det blir annorlunda i längden i alla fall. Nu skulle jag vilja skriva ner en del synpunkter på vad som händer i vårt samhälle idag, men jag har förlagt mina anteckningar om det så det får bli en kort hälsning och mer skrivet lite senare.

Mitt tangentbord har tydligen gått sönder för jag kan inte använda siffertangenterna. Trodde det var banken det var fel på när jag inte kunde logga in idag. Återkommer inom en snar framtid. :-) förhoppningsvis.

Ang. Nya grundlagen

som har passerat utan ett ord i debatt eller övriga media. Jag sörjer över att inte svenska folket är viktigast i vår grundlag längre. Det är pengarna i vårt land, i förhållande till EU mycket enkelt uttryckt. Och varför ska vi (Sverige) , anpassa oss till nationer med lagar och förordningar, som i vissa fall passar oss sämre. Våra förslag passar ju vårt kynne och vårt klimat bättre.
Ett exempel; Klimatskillnader mellan norra och södra EU ger åtminstone mig funderingar om vem som har mest nytta av den numera angivna sommartiden. Har vi samma glädje av det påstådda ljuset ända in i slutet av oktober?? Jag bara undrar??
Rätta mig gärna om jag har fel, men ge mig en motivering!!

Ett exempel till; Svenskt snus ska inte tillåtas i EU. OK men varför ska det förbjudas i Sverige. Varje nation kan väl få ha kvar sina uppfinningar om vi nu vill det i majoritet, vilket jag inte vet något om. Jag tycker väl att man varken ska röka eller snusa för det är ohälsosamt. Men de som gör det och väljer snuset får inte behålla det, men rökare får behålla sina cigaretter, vilket ju konstaterats är farligare än snuset. Jag vet att det är pengarna som bestämmer. Men VARFÖR PROTESTERAR VI INTE MOT DET SOM VI UPPLEVER SOM FEL INOM EU.

Jag tänker mycket på alla dessa orättvisor vi tvingas acceptera med vårt medlemskap i EU. Jag var "emot" då och har inte funnit något som gör mig mer intresserad av att vara EU-medlem. Däremot har ju Sverige varit EU-medborgare i alla tider, sökt gemenskap och kunskap utanför egna gränser så långt tillbaka man kan följa i vår svenska historia.

Snart är det jul. Jag önskar er en riktigt god jul och därefter och gott 2011