måndag 7 mars 2011

tyvärr måste jag erkänna att han hade rätt...





i att vi inte ska flytta. Inte just nu i alla fall. Ibland vill jag flytta ner till stugan i Sörmland och bara bli landsortsbo på heltid. Men född och uppväxt i stan och arbetat i stan i hela mitt liv så är det mycket storstadsjänta kvar i mig, så jag tror inte att jag skulle trivas i längden. I alla fall inte i ett torp på 32 kvm hur gulligt det än är. Men sommartid går det alldeles utmärkt att vara där långa tider av sommarhalvåret.
Men om jag fick ett lite större hus och det låg så nära stan (sthlm) så maken kunde pendla varje dag då skulle jag slå till direkt. Då fanns det nåt att göra i ett lantligare hem om dagarna. Och tänk om man kunde ha små vackra hönor och en (1) tupp som gick där och kaxa bland alla sina fina flickor. Det vore kul. Jaa, kanske till och med ett litet Lambi på gräsmattan så slapp vi gå runt med klipparen så mycket. Det går väl an att drömma. Jag kan ju inte ens skaffa mig hund för jag kan inte gå ut med den regelbundet. Men man kanske kan lära den att gå på toaletten????? Eller åtminstone på en låda som min gamla katt gör. Här får ni en bild på honom, och han fyllde 19 år den 21 februari.




Den översta vackra katt-gentlemannen är romare och bor i "kattstaden" i Rom. Ett helt kvarter utgrävt antikt Rom som de har lämnat öppet för att katterna ska ha någonstans att bo och leva. Och nog fanns det katter där. Många, många, vackra och mindre vackra men roliga, härliga, självständiga katter som får mat av både kommunen och välvilliga kattälskare vad jag förstod den timmen jag bara stod där och glodde på dessa älskade djur. Men min Mio är nog den vackraste av dem alla ändå. Och han vet om det. Får höra det varje dag, flera gångr om dagen. Och då spinner han så härligt och bjuder på det för att göra mig glad. (hihi)


Må gott och ha det skönt,


mystra