Inför valet i sept

känner jag stor, stor oro för oss Socialdemokrater. Varför??? Jo, jag tror fakiskt inte att

Mona Sahlin har våra väljares förtroende efter att ha lyssnat på så många den sista månaden. Det gör mig orolig för jag känner själv på samma sätt. Det är nånting i hennes person som inte går hem hos folk. Men många börjar tala om Margot Wallström och Ulrika Messing som bättre kandidater och vill ha in dem i leden igen. Det finns ingen anledning att tro att Margot ska komma tillbaka i den svenska ankdammen och jobba när hon har såna erfrenheter av världspolitiken som hon har nu. Man växer med de uppgifter man får, de flesta i alla fall, och då är det för trångt här hemma.

Själv har jag därför två män som jag vill se på ledande poster i höst. Den ena är Sven-Erik Österberg som borde ta mer plats och kanske till och med ta över Monas roll före valet. Han har den där "landsfaderframtoningen" som behövs för att vi ska klara det här. Han är inte gnällig som Östros. Den andra är mitt hemliga kort än så länge. Men en mycket bra man med stor erfarenhet, samma framtoning men i högre grad, och dessutom "hemlängtan" till Sverige, så han skulle nog inte tacka nej. Ni får gärna gå in och gissa vem han är med en kommentar till min blogg. Googla på http://www.mystras-paradis.se/ så kommer den upp först och då kan du gå in och kolla. Jag skulle bli så glad för lite synpunkter.

Och en stor orsak till min oro är också Fredrik Reinfeldt och Moderaterna. Nu ska de också börja knacka dörr på vårt vis, man har väl aldrig hört på maken. Och satsa på vårdpersonalens löner och andra låginkomsttagares villkor. Det är ett mycket farligt drag för oss, tror jag. En enkel ekvation: Om någon kommer till din dörr och presenterar högre lön och mer skattesänkningar, eller någon som kommer och säger att vi måste höja skatterna och ge pensionärerna lägre skatt, o.s.v o.s.v. inte blir det lätt för oss då.

Så nog blir det svårt och nog får vi jobba men inte ge upp. Men det är viktigt att inse att det blir hårt motstånd. Den som lever får se, heter det ju. SPÄNNANDE är det som bara den.

Detta är en av mina favoritbilder

tagen på Boställsvägen i Tumba