Nu är det snart riktig vår

och blommorna kommer upp som små glädjeämnen i naturen.
För visst blir man glad av både solen och blommorna.

Och all snön har ju försvunnit mycket snabbare än man vågade hoppas på för det var ju så mycket snö. Och nu är det redan påsk, trots att det ganska nyss var jul och nyårsafton. Det är lite ruskigt hur fort tiden går. Man kan ju undra om det har blivit något annat räknesystem i själva världsalltet, vi har ju almanackan kvar i samma skick och tideräkning som alltid. Men man undrar ju om jorden snurrar fortare nu. Åtminstone känns det så.
Nu i påsk ska vi till stugan och vädra ur det unkna efter vintern och putsa lite fönster om vi hinner. Maken ska börja renovera övervåningen i torpet. Det finns ett litet sovrum där och en liten hall som vi vill ha klart före april månads utgång om det går. Det är så lätt att det blir livsprojekt annars. Vi har t ex ännu inte fått upp listen över kaklet i badrummet som sattes för 8 år sen. Men bättre sent än aldrig heter det ju. En princip man inte ska använda sig av för ofta, kan jag tycka. Glad påsk önskar jag er alla.

betr Lars Vilks

Han kallar sig konstnär.... valfritt, naturligtvis. När min dotter var åtta år, så frågade hon, "mamma, är allt som är konst konstigt?" En mycket berättigad fråga utifrån vissa konstnärer av idag i alla fall, för nu verkar det mer som om de som avviker mest från "normalen" kan kalla sig konstnärer. Idagens DN står det att Lars Vilks är mordhotad igen och att han är inte rädd. Han anser att det skulle vara fel att be om ursäkt, och han anser att det ger fel signaler att bli rädd. Jag kan inte förstå hur han tänker, trots att jag har en god inlevelseförmåga i de flesta fall när jag behöver den. Men det här går inte att förstå. Jag undrar ju om han har rätt att sätta sina medmänniskors säkerhet i fara genom att gång på gång sticka ut med sin "för vissa människor" hotande verksamhet. Man vet ju aldrig vad dessa fanatiker som blir upprörda över hans "konst" kan ta sig till i hans kringliggande samhälle. Och han tror sig vara trygg och säker i ett säkerhetsrum på övervåningen i sin gamla träkåk. Låter helt "blåst" i mina öron. Det går väl inte att vara säkert i ett gammalt trähus. Och mot den gruppen som han provocerar. Jaa, rätta mig gärna om jag har fel, men idag hade jag nog svarat min dotter "Ja, min vän, konst är konstigt". Det gjorde jag inte den gången.
ORANGE ÄR EN VARNINGSFÄRG FÖR MIG.
mystra