Stor sorg och bedrövelse

för nu är den ljuva Mr Mio borta ur vår tideräkning. Han fyllde 19 år den 21 feb i år och var en helt underbar liten kattherre. Han visade sin stora tillgivenhet på så många sätt, som jag berättat om tidigare, bl a genom att lägga sig hos mig när jag var ledsen och nere eller bara sjuk.

Hans personlighet var stor och hans nyfikenhet på livet och allt som fanns runt nästa hörn lika stor. Han var ingen jägare så både småfåglar och möss fick vara ifred. Men han satt gärna på gräsmattan och iakttog dem. Precis som om han sa till dem att "du kan vara lugn, för jag är redan mätt". Det känns svårt att ta beslutet att avliva ett kärt husdjur som man haft så länge, men han hade svårt att gå för reumatism och andra skador i sin ben. Och när han ramlat ner för trappan i torpet ett par gånger, men ändå ville sova där uppe, blev det lite för otäckt. Han slutade också att äta och dricka sista veckan. Nu vilar han under en vacker ros Sympati och en Kaprifol bredvid sin tidigare kattflicka Tjejen precis som han bett oss om. Nu hoppas vi att ros och kaprifol tar sig bra och blommar rikligt i sommar.

Till alla er som har katt eller hund, njut av deras närvaro och försök att lyssna till dem. Det går att upprätta en sådan samhörighet. Jag lovar. Öppna upp ert inre så hör ni dem. Glada hälsningar till er alla

mystra

tyvärr måste jag erkänna att han hade rätt...

i att vi inte ska flytta. Inte just nu i alla fall. Ibland vill jag flytta ner till stugan i Sörmland och bara bli landsortsbo på heltid. Men född och uppväxt i stan och arbetat i stan i hela mitt liv så är det mycket storstadsjänta kvar i mig, så jag tror inte att jag skulle trivas i längden. I alla fall inte i ett torp på 32 kvm hur gulligt det än är. Men sommartid går det alldeles utmärkt att vara där långa tider av sommarhalvåret.

Men om jag fick ett lite större hus och det låg så nära stan (sthlm) så maken kunde pendla varje dag då skulle jag slå till direkt. Då fanns det nåt att göra i ett lantligare hem om dagarna. Och tänk om man kunde ha små vackra hönor och en (1) tupp som gick där och kaxa bland alla sina fina flickor. Det vore kul. Jaa, kanske till och med ett litet Lambi på gräsmattan så slapp vi gå runt med klipparen så mycket. Det går väl an att drömma. Jag kan ju inte ens skaffa mig hund för jag kan inte gå ut med den regelbundet. Men man kanske kan lära den att gå på toaletten????? Eller åtminstone på en låda som min gamla katt gör. Här får ni en bild på honom, och han fyllde 19 år den 21 februari.

Den översta vackra katt-gentlemannen är romare och bor i "kattstaden" i Rom. Ett helt kvarter utgrävt antikt Rom som de har lämnat öppet för att katterna ska ha någonstans att bo och leva. Och nog fanns det katter där. Många, många, vackra och mindre vackra men roliga, härliga, självständiga katter som får mat av både kommunen och välvilliga kattälskare vad jag förstod den timmen jag bara stod där och glodde på dessa älskade djur. Men min Mio är nog den vackraste av dem alla ändå. Och han vet om det. Får höra det varje dag, flera gångr om dagen. Och då spinner han så härligt och bjuder på det för att göra mig glad. (hihi)

Må gott och ha det skönt,

mystra

är på ett uruselt humör...

när jag inte kan få min äkta hälft att fatta att vi bör byta vår trånga tvåa, som jag ville att vi skulle ta av olika praktiska skäl p g a mitt handikapp, men som jag nu gärna byter mot en trevlig trea med 26kvm mer boyta och lika handikappvänlig. Fler garderober, 2 klädkammare, större kök, större vardagsrum, större sovrum, och en massa kul i huset som t ex restaurang med mat för 45.- och frissa, bibliotek, kiropraktor, motionsrum med bastu, datarum, konstrum, sy- och vävrum och mycket mera. Jag kan inte få in i mitt huvud att man kan vara så tjurig så man inte ens kan gå och titta. Det enda minus är en mindre balkong. Och naturligtvis lite mer i hyra 500.-/mån, men fortfarande inom budget. Stora promenad- och parkytor runt omkring. Nära till centrum. Jag är så fruktansvärt trött på detta ständiga motstånd till förnyelse. Hur orkar man bara vara så tjurig. Har god lust att svära åt alltihop. Förb- karlar.

Länge sen sist nu ....

Det har till och med blivit ett nytt år...2011

Det är alltid spännande med nyår och allt som ska dras igång då... tror man.... men det är ju sällan det blir annorlunda i längden i alla fall. Nu skulle jag vilja skriva ner en del synpunkter på vad som händer i vårt samhälle idag, men jag har förlagt mina anteckningar om det så det får bli en kort hälsning och mer skrivet lite senare.

Mitt tangentbord har tydligen gått sönder för jag kan inte använda siffertangenterna. Trodde det var banken det var fel på när jag inte kunde logga in idag. Återkommer inom en snar framtid. :-) förhoppningsvis.