Inför 1a maj 2009

I morgon är det arbetarnas dag och det är ju en gammal sedvänja i Sverige och i Världen nu, att ARBETARNA möts och visar vad de tycker om rådande orättvisor i sitt samhälle runt om i världen.

Men för somliga arbetarpartier är det ju en nyhet. Jag tänker på vårt nya arbetarparti (M) som jag av naturliga skäl inte har sett ute i våra Ia-majled ännu. För tänk vilken kontaktyta de skulle få om de vågade blanda det blå med vårt röda.

Ja, missförstå mig inte nu så ni tror att jag önskar det.

Nej, jag menar bara att det nya arbetarpartiet har ingenting att komma med i våra led. De skulle väldigt snabbt kliva av tåget, eller förhoppningsvis bli helt övertygade om att de först nu var ine på rätt tåg, och därmed byta både färg och ideologi, om jag nu gör mig rätt förstådd.

Håll med om att det är en ROLIG TANKEVURPA.

Själv ska jag delta i Vingåkers sammankomst i Järnvägsparken i Vingåker och det ser jag fram emot. Har inte varit med där på länge så nu är det dags igen.

Jag önskar alla en riktigt trevlig Valborgsmässohelg i det utlovade vackra fösommarvädret.

Mystra

Det är det där med tid

jag har svårt att hinna med alla möjligheter som finns idag. Blogga, sms, fotografera med kamera eller mobil, skriva mitt livs historia till barn och barnbarn (på begäran) och vara pensionär dessutom. Ni kanske förstår hur jag har det. Stressigt med andra ord. Men för att jämna ut det hela så håller jag nu på att starta upp en liten enskild firma.

ALLIANSEN har sänkt min pension och höjt min skatt så jag måste åstadkomma någon inkomst för att kunna vara med och betala alla prisökningar som skett under det senaste året. Det är väl just det dom vill med sin politik.

Ni undrar kanske vad man kan starta upp som pensionär och reumatiker som jag ju är. SLÄKTFORSKNING förståss. Dels är det något jag är bra på efter 20 års egen forskning som lett till 400 år gotlänningar bakåt på pappas sida, och nästan lika långt led med smålänningar på mammas sida. Det är väldigt spännande när man väl har börjat och har turen att inte hitta några problem på vägen bakåt i arkiven. Jag har forskat åt andra tidigare men för skoj skull. Nu får det bli på allvar.

glada hälsningar till er alla

mystra

min osynliga skara därute...

jag har svårt att få detta att fungera. Några av er säger att ni inte kommer in på de anvisningar jag ger, som jag själv kommer in på. Förstår inte varför och håller nu på att luska reda på orsak och verkan så att säga. Hav tålamod snälla ni!!!
mystra

Det här är inte så lätt...

som alla påstår. Men har man hållt på ett tag kanske det sitter i ryggmärgen. Jag har tipsat vänner och bekanta om att jag har två bloggar nu och jag undrar om jag gett dem fel ingångsadress för det går inte att lämna kommentarer. Om någon vänlig själ därute vet vd jag gör för fel så hjälp mig gärna, genom att tala om hur de ska kunna komma in till min blogg.



Annars har jag väl inte så mycket att säga idag, mer än att önska er alla en bra arbetsvecka med lagom mycket slit. Själv är jag ledig så det känns rätt lagom för mig. Ha det bra tills vi hörs igen.

Och tack på förhand för ev. tips.

Mystra

Äntligen hittade jag hit igen. Alla barn i början .....

Hej alla glada människor därute..



Jag hoppas nu att någon ska upptäcka att jag finns här och bara längtar efter kontakt. Det skulle vara roligt att få ett gensvar från NÅGON!!!



Min uppfattning om bloggar har inte varit positiv, men är nu ändrad. Alltså jag kan acceptera detta fenomen om man är snälla mot varandra och inte talar illa om andra. Men mitt problem har ju varit att de flesta bloggar har varit såna och då tröttnar jag på att läsa vidare i dem.



Är jag ensam om att tycka så här.


Min generation blev uppfostrade att uppföra sig ordentligt och vara omgivningen till lags. Det där sista har jag lagt av med för många år sen, men jag försöker nog fortfarande att uppföra mig ordentligt. Vi fick ju faktiskt stort A i uppförande och ordning när jag gick i skolan.


Ordning är jag inte säker på vad dom menade. Kanske att vi hade städat i bänkarna. För det kontrollerades ju varje lördag innan vi gick hem. Jaa, tänka sig vilka tider det har funnits vá.




Men just det där att vara snälla mot varandra tycker jag fortfarande är viktigt.


Och hur ska dagens barn och unga kunna lära sig det när det är ganska många som inte har en snäll omgivning runt omkring sig. Jag vill ju gärna tro att de allra flesta trots allt har ett snällt hem om ni förstår vad jag menar. Lugn och ro och kärleksfull gemenskap med föräldrar och släktingar. men de som inte har det och kanske ser eller ännu värre drabbas av mobbing i skolan hur ska de veta hur en snäll medmänniska beter sig.


På TV visas program med utslagningseffekt som ger deltagarna stor sorg. Man lär också ut rena rama elakheter och finesser hur man djävlas med andra. Jag tycker det är förfärligt.


Jo, vi hade mobbing i skolan på min tid också. Men de vuxna tog tag i det omgående. Och om man inte vågade säga något i skolan så skyddade man sig på egna villkor. Jag blev mobbad i skolan för att jag var längst i klassen. Men för att få vara ifred på hemväg från skolan gick jag till biblioteket först tills alla andra hade gått hem. Det var positivt på många sätt. Jag lärde mig att älska böckernas värld och jag fick gå ifred hem senare på dagen.




Det vore roligt att höra hur andra uppfattar mina tankar om det råa samhälle vi har idag och hur ni tror det påverkar våra barn och unga i deras liv.